mooa goes yeah!

Tjofräsan(!) alla trogna bloggläsare.

Hade tänkt att berätta om gårdagen och idag..


Fredag 20 februari
Jag vaknade till när jag hörde Susanne och dom prata och fixa innan dom skulle åka.
När de slog igen ytterdörren och låste så kolla jag på klockan, och herre min gud vad chockad jag blev, trodde den var 6 eller nått sånt men den var 05.20 -.- Hur fan orkar dom(?)!
Martin kom hem igen vi kvart i sju, och jag gick upp strax därefter.
Vid typ kvart över 8 satte vi igång.
Lite stolt jag blev när det var han som fårga mej om grejjer och inte tvärtom.
Heheh jag hade full koll på läget, vilket var väldigt skönt med tanke på att jag varit så nervös innan.
Martin behövde inte ens vara där, anser jag.
Asså om jag inte får MVG för det här så blir jag lessen i ögat!
Snacka om att lita på någon. Först hamnar jag själv där hemma med en tik som ska valpa vilken sekund som helst, hon börja liksom innan dom hann hem. Sen nu så hamnar man typ själv en hel dag ^^
Stolt jag är över mej själv asså. :D

Vid halv 3 drog vi in till Uppsala, fick stå dä och vänta i en halvtimme ca.
Medans jag står och väntar på tåget så går Therese i klassen förbi mej, snacka förvånad jag blev.
Hon såg dock inte mej och jag hade så mycket packning så jag orkade inte gå efter henne..
Ah sen så kom tåget då. Guud vad långsamt tiden går när man längtar efter något.
lyssna på some music..
Fan det kosta mer att åka mellan Uppsala och Gävle än att åka mellan Gävle och Ljusdal. Lite surt med tanke på att man åker kortare tid med det förstnämnda!
I Gävle fick man vänta 30-40 minuter as always -.-
Väl på tåget mot ljusdal så plugga jag i hörlurarna och lyssna på underbar musik igen.
Det gick sååå långsamt.  Vägen mellan Järvsö och Ljusdal kändes som en halvtimmer  fast det bara tar 10 minuter liksom. Usch det var hemskt!
Fan vad glad jag blev när jag kom av tåget, mamma fick en härlig kram.
Vi drog till korvmojjen och köpte kebab/hamburgare och sen åkte vi mot Ramsjöskogarna ^^
 Herregud vad jag prata på vägen hem :P

ca 45 minuter senare så var vi hemma, oh jävlar vad med snö det var!!
Jag flög ut ur bilen sprang upp för rampen och öppna dörren.
Började genast störtgrina! Fy fan vad glad jag var, tårarna rann så det stod härliga till !!
Min älskade AxA hade sin mammi hemma igen!!! 

Jag fick världens chock också när jag träffa AxA! Det första jag la märkte till var hur tjock hon blivit!!! 
Jag blev så arg!! Här är man borta i 5 veckor, och min hund som aldrig varit tjock var nu hur tjock som helst.. eller asså inte mega tjock men hon hade hull så jag knappt kände revbenen(!) hur kan mamma göra så här hela tiden, hon göder mina marsvin också..
Så nu går AxA på bantning för första gången i sitt liv.
Mamma hade tydligen sagt till Thordan innan, att jag skulle påpeka att hon blivit tjock, så när jag sa det så börja Thordan garva..
Jag sa att Mamma! AxA är ju jättetjock jue!(?)
mamma: neh det är hon inte, hon är ju perfekt nu.
Jag: Nehe det är hon inte alls!
Mamma: men hon var jue benrangel förut, man ska ju inte känna dom här benen.
Jag: neh hon var perfekt föut!
Fan låt mej själv få bestämma mina egna djurs hull.
Bara för att jag vill att min hund ska leva lägne och må bra!
Hellre för smala än för tjocka! Kom ihåg det gott folk!
Vill ni att era djur ska må bra och leva länge håll dom smala!!!!!


Lördag 21 februari.
Gick upp halv elva.
Gick ut med Axen tillsammans med mamma och de andra hundarna.
Tagit det lugn hela dagen.. vid 1 drog vi till affären.
Nån timme senare så drog vi ut med skotran så hundarna fick springa lite.
Sen så har jag försökt planera mitt rum. Jag har alldeles för mycket grejjer helt enkelt.. men nu har jag fixat så jag ser min tv åtminstonde :P
Idag har jag verkligen saknat valparna. De är så underbara!
Imorgon så ska jag slå ner mina inbyggda garderober, så att mitt rum bli mycket lättare att möblera!!

Just nu kollar jag på vänner(äntligen) äter godis, dricker mjölk och funderar över hur vissa människor tänker.
AxA ligger här bredvid mej och sussar så sött.
Hon är verkligen det bästa som hänt mej.
Hon kom in i mitt liv för snart 3½ år sen och hon är verkligen min hjälte. Hon fick mej att må bra och hon fick mej att känna mej bra igen ^^
I Januari 2005 försvann MIlton från mej, han var min bästa vän. I November 2005 föddes AxA och hon kom hem till mej i Deecember 2005. Det är som att det är Miltons förtjänst att just hon kom till mej!
Hon är bäst! Jag känner verkligen att det är Moa och AxA. Vi är ett team!
Jag hatar när jag inte har henne i närheten, hon är min trygghet, mitt liv!